Sveriges första riksdag:

Arbo­ga har genom his­to­rien stått som värd för mån­ga vik­ti­ga möten. Det kanske all­ra mest bety­delse­ful­la hölls 1435. Det här var en orolig tid i Sverige, präglad av uppror och inbördeskrig. Ett av upprorskri­gen mot union­skun­gen Erik av Pom­mern led­des av väst­man­län­nin­gen Engel­brekt Engel­brek­ts­son. 1435 valdes han till rik­shövits­man i Arbo­ga, och efter­som alla grup­per i samhäl­let – adel, präster, bor­gare och bön­der del­tog i mötet har det kom­mit att kallas Sveriges förs­ta riksdag.

​

När Sveriges riks­dag firade 500-årsju­bileum utlystes en tävling om att ska­pa en staty över Engel­brekt. Carl Eldhs vin­nande bidrag står fram­för Statyn över Engel­brekt som står fram­för Heli­ga Tre­faldighets kyrka.

​

Historien bakom vår symbol: 

Ingen annan kung har gjort lika stort avtryck i Arbo­ga som Gus­tav Vasa, men den kung­lighet som främst kom­mit att förknip­pas med staden är hans färgstar­ka dot­ter. Cecil­ia Vasa föd­des på slot­tet Tre kro­nor i Stock­holm den 6 novem­ber 1540. Hon var den näst äld­s­ta dot­tern till kung Gus­tav Vasa och hans drot­tning Mar­gare­ta Leijonhufvud. Cecil­ia har beskriv­its som det intel­li­gen­taste av sysko­nen och även ett av de mest självständi­ga och envisa. Hon fick en ovan­ligt fin utbild­ning för att vara flic­ka. Hon kunde både läsa och skri­va. På schemat stod ock­så geografi, lit­ter­atur, matem­atik, fran­s­ka och tys­ka. Hon fick lek­tion­er i sång, klaver och luta. En dans­mästare höll danslek­tion­er med kungabar­nen var­je dag.

​

Som­maren 1564 gifte sig Cecil­ia med den tyske mark­greven Kristof­fer II av Baden-Rodemach­ern. Mark­grevens lil­la rike var fat­tigt.

​

Av sin bror fick Cecil­ia flera för­läningar, bland annat Arbo­ga stad. Hon bodde på Arbo­ga kungs­gård i sju år och kallade sig under den­na tid Grevin­nan av Arbo­ga. Här fly­t­tade hon in i det nuvarande Råd­huset, som ursprung­li­gen byg­gdes som en kyr­ka, men omvand­lades till kungs­gård när Gus­tav Vasa behövde ett ståndsmäs­sigt boende i trakten.

​

Föru­tom att över­va­ka Arbo­gas han­del och rättskip­n­ing drev hon både vapens­med­ja och jord­bruk där hon  fick behål­la vin­sten själv. Vis­sa tyck­te att hon styrde litet väl självständigt. Hon beslag­tog ofta köp­män­nens gods efter­som de – som hon pås­tod – bru­tit mot han­dels­förord­nin­gen. När hon höjde tullar­na i Arbo­ga påverkades han­deln hela vägen till Stock­holm. Trots bor­gar­nas klagomål fick hon mer och mer ans­var. Hon såg till att skolan i Arbo­ga för­bät­trades och att stad­skyrkan (den tidi­gare fran­ciskan­erkyrkan) renoverades. 

​

Cecil­ia Vasa blev 86 år gam­mal. Hon dog 27 jan­u­ari 1627 i Brys­sel och är begravd i Sankt Nico­lai kyr­ka i Rodemack, nuvarande Frankrike. Själar­ingn­ing hölls över henne även i Arbo­ga. Hennes egen gren av famil­jen Baden-Rodemach­ern dog ut på 1700-talet. 

​

Texten är hämtad från visitvastmanland.com, där går det att läsa hela texten.